heat.

"when you look with your eyes
everything seems nice
but if you look twice
you can see it's all lies"...

phew. det är sjukt varmt på jobbet, typ en miljon grader. JAG VILL HÄRIFRÅÅÅÅN! jag går under. seriöst. visst, det är bättre att jobba än att bara vara hemma, för hemma skulle jag bli rastlös efter en timme, men det är så jäkla drygt att jobba när det är sommar ute. först och främst vill man ut och sola och göra andra saker, och för det andra blir det galet varmt inne på kontoret eftersom vi inte har några fläktar. suck.

jag känner mig konstant frustrerad nuförtiden. jag känner liksom inte att jag hör hemma nånstans, jag passar inte in. jag vill inte bo hemma, jag vill inte vara i sverige... jag vill ut och resa, göra något med mitt liv. jag bara jobbar och är hemma, det händer aldrig nåt. mina vänner är upptagna med sitt. jag vill bara dra, försvinna långt härifrån... men det funkar ju inte så. kommer jag in på utbildningen jag sökt i växjö till hösten tackar jag självklart ja, för jag vet ju inte om jag kommer in nästa gång jag söker, men jag tror det skulle kännas lite vemodigt. jag har fått för mig att jag kommer känna mig ensam och deprimerad igen. kommer jag in på skolan kommer jag förmodligen inte ha råd att resa på flera år, och jag känner att jag skulle behöva det, men samtidigt vill jag bli klar med skolan så fort som möjligt. knepigt, det där. jag är missnöjd med mig själv, missnöjd med mitt liv... jag vet, jag gnäller för mycket, men jag känner att jag har så mycket känslor inombords som bara måste få komma ut.