"number fourty seven said to number three;
you're the cutest jailbird I ever did see
I sure would be delighted with your company
come on and do the jailhouse rock with me"...
elvis, jerry lee lewis, johnny cash, buddy holly, chuck berry, little richard... 50-talets giganter. VÅR tids giganter. 50-talet var årtioendet då mänskligheten började leva igen efter en lång tids uppehåll. kriget hade precis tagit slut, och för första gången på länge kände människor hopp och glädje; något som framförallt speglades i musiken. att säga att det var bättre förr är en underdrift. på den tiden blev man musiker för att man var musikalisk och älskade att sjunga och spela instrument. i dag räcker det med ett fördelaktigt utseende och en vilja att bli känd för att komma in i branschen. på 50-talet, då musiken och framförallt rocken satte igång på riktigt, spelade man musik som den SKA spelas. det fanns inga datorer och datorprogram som redigerade och förskönade en mindre skicklig sångares stämma, det man hörde var på riktigt; det var äkta. och ej att förglömma; musiken bestod av riktiga instrument. i dag kan en halvdan sångerska sjunga in en rad som sedan spelas om och om igen ackompagnerat av några syntetiska toner, och det är en hit. människor i dag har ingen smak! jag vet att musik utvecklas i takt med att mänskligheten utvecklas, men vad vi kan se i dag är en utveckling till det sämre, enligt mig.
jäder tycker jag ska skicka in det jag skrev här ovan till en musiktidning och få det publicerat så jag kan få ut min aggression. haha. maybe I will... ;p (tips: om du gillar 50-talet, titta på filmen walk the line och ladda ner soundtracket!)
50-talet... man, those were the days. jag föddes i fel årtionde. :p är jätteavis på mamma och pappa som fick uppleva det. pappa är ju född -50 och mamma -51, så de minns faktiskt något ifrån de åren. de fick uppleva alla bra årtioenden, vi i nästa generation försöker bara kopiera originalen; without success, I might add. vad fick vi 80-talister? jo, spandex, syntmusik, permanentat hår och patrick swayze. pinsamt. på 50-talet var människor gladare, kläderna var snyggare, musiken var bättre och musikerna var stiligare. ta elvis t.ex;

han måste vara den stiligaste NÅGONSIN. just look at him! vilken karl. där kan vi snacka stil. d.v.s. innan han började använda capes... :p i dag kan man komma ut på scenen och vara helt trasig, vad hände med the dignity? det är såklart positivt att människor är mer avslappnade i dag, men måste avslappnad innebära sunkig? jag gillar att elvis och grabbarna spelade i kostym, det hade sin charm. they knew what they were doing, and they looked damn good doing it.
2 kommentarer:
Tusan, har skrivit en hel sida och så försvinner den! Hur som helst , jag är glad att du fått ordens gåva, du skriver klart och smakfullt. På min tid hade vi brev vänner, jag växlade ord över gränser med en flicka från Norge. Då var det långt bort , och Kina, som idag är ett stenkast i färdväg, kändes som en sagovärld. Visst var han snygg Elvis, bildskön passar väl in där! Skicka in artikeln , den är bra .Det var i alla fall mer äkta allt förr , håller med. Inget silikon och Botox fanns då , att efterlikna andra kulturer blir inte alltid bra. Fortsätt på din linje , walk your line! Hm, låter det bra! Kram kram
Jag saknar dig vännen!
Skicka en kommentar