blue.

"all the bridges in the world
won't save you
if there is no other side
to cross to"...

jag sitter här och kämpar med hemtentan, men det går verkligen inte framåt. jag kan inte fokusera, längtar bort. jag tittar ut genom fönstret, och allt jag ser är grått. grått så långt ögat kan nå. jag längtar bort till blåa vatten, grönt gräs och djurliv. jag vill till australien.



åh, vad jag vill dit. hela min kropp skriker efter annat än regniga växjö. jag mår bara dåligt här. jag märkte skillnaden i går när jag kom tillbaka från sthlm. jag känner mig sjuk och nere här, som att jag har ett moln över huvudet. det här kanske bara är en period jag går igenom, jag kanske känner mig bättre efter sommaren då jag fått vara ledig ett par månader. men det är egentligen inte ledigheten jag saknar, jag orkar inte med sverige. jag förstår inte hur man kan vilja bo i ett land som är grått och slaskigt halva året. vad är lockande med det? visst, sverige har sin charm, men har man bestigit kinesiska berg, övernattat i ett buddistiskt munkkloster, intervjuat hemlösa människor i indien och upplevt havssköldpaddor lägga ägg på en strand i västindien är det svårt att komma tillbaka till sitt hemland och bli ens lite imponerad. sverige är helt enkelt not enough for me. om jag skulle flytta utomlands en längre tid skulle jag såklart sakna min familj, men jag kan inte stanna hemma bara för det. mamma och pappa uppmuntrar mig dessutom att resa. jag måste ut och se världen och ta för mig av livet. mamma, pappa och bror planerar ändå att själva flytta utomlands, iaf att mestadels bo i ett annat land. pappa hamnar säkerligen i frankrike, mamma i italien och bror kommer antagligen resa runt, precis som jag. jag har funderat ett tag, och får jag som jag vill kommer jag antagligen att åka till australien i höst och jobba ett tag, kanske upp till ett år. jag ska försöka spara så mycket pengar jag kan denna termin och jobba hos pappa i sommar och isf hyra ut min lägenhet i andra hand under den tiden jag är borta. jag ska inte hoppa av skolan, bara ta en paus. jag har ingen motivation till att plugga just nu, längtar bara härifrån. jag borde rest mer innan jag började på universitetet, men nu blev det inte så. och vad spelar det för roll om jag blir klar med studierna när jag är 24 istället för 23? i slutändan spelar det ingen som helst roll. jag är ändå ganska ung jämfört med en del i min klass. och jag är trött på att göra vad som anses "korrekt", att göra vad andra förväntar sig av mig. det här är mitt liv och jag tänker leva det som jag vill.