sickness.

"not too sure how it feels
to handle everyday
like the one that just past
in the crowds of all the people"...

happ. tittade klart på eurovision song contest för en stund sen, jäder ligger och sover. det var inte särskilt otippat, enligt mig, att charlotte perrelli skulle hamna långt ner på listan. hennes låt var tråkig, lät precis som alla andra schlager-låtar. lät som nåt man har hört 1000 ggr förut. dessutom ser hon ut som en transvestit med allt det sminket, extra mycket nu när hon har gått ner så mycket i vikt också. hennes ansikte ser hårt och benigt ut och hennes höfter är helt borta, vilket får henne att se manlig ut. jag tror vi hade gått mycket längre om vi hade skickat sanna nielsen. hon är mycket mer naturlig, och hennes låt var klart bättre. hennes röst är så ljuv, och hon sjunger med mycket känsla. hon är lättare att ta till sig. jaja. nu är det som det är. som vanligt har vi överskattat oss själva...

i dag köpte jag iaf ett skoställ från indiska, efter mycket om och men. :) detta:



det är nothing special, men jag tycker det passar bra i min hall. precis lagom storlek också.

jag är dessutom helt kär i dessa skorna:



jag älskar kilklacks-skor, och jag tycker det är kul att de finns i orange. :) dock finns de i svart också, och jag kan inte bestämma vilka jag vill ha. svart passar ju till allt, men orange är mer "out there" och fun.

dessa gillar jag också:



jag vill dock ha dem med bruna remmar, jag gillar naturfärgade kilklacks-skor. helst skulle jag vilja ha ett par med kork-klack, men jag har inte hittat några sådana som jag gillar än.

jag har beställt detta ursöta armband från dogeared också:



loves it! stöstjärnan är i guld och pytteliten. tihi. armbandet finns i andra färger på snöret + andra motiv istället för sjöstjärnan, själva smycket finns i silver också. man ska tydligen make a wish innan man sätter på sig det, och så kommer den önskan att slå in när armbandet går av. ask, believe, recieve! jag ska skicka detta till cici i kina:



ett litet hjärta i guld med brunt snöre. jag tror det kommer passa henne. hon kan ha sitt och jag ha mitt och så kommer vi tänka på varandra varje gång vi ser det. :) jag saknar henne så mycket! känns som att hon är den enda som förstår mig ibland... jag saknar att vara 14 igen. jag saknar att sitta på hennes rum i källaren och bara softa till silverchair, lyssna på när hon läser upp poesi hon skrivit samt prata om livet.

et finalmente, for old times sake, un vidéo avec silverchair:



helt underbar låt och underbart framträdande! soon, daniel, soon...

förresten, grattis på mors dag, mamma! :)