represent.

"don't need no television
don't need no movie stars
there ain't nothing you can give me
I'm already there
I got love"...

jag är helt slut. det har varit två intensiva dagar, men två underbara sådana! :) kom hem till nacka och ett tomt hus i natt vid halv ett, somnade nog inte förrän halv fem, var alldeles för uppe i varv för att kunna sova. i torsdags var jag och karolina på konsert i helsingborg, vi såg lenny kravitz - the man, the myth, the legend. konserten var hur bra som helst! :D över förväntan. en av de bästa konserter jag varit på, och jag har varit på många konserter. kritikerna höll dock inte med, som vanligt, men alla vet ju att kritiker suger flingpaket. huvudsaken är att publiken gillade det, och det gjorde vi. lenny spelade i tre timmar och gick runt och provade på de flesta intrument; bas, trummor, piano och bongotrummor. en positiv överraskning, enligt mig. vissa tyckte nog att konserten var lite för lång och gick hem tidigare, men går man innan konsertens slut är man inget riktigt fan. jag och karolina stod kvar längst fram och röjde för kung och fosterland. ;) här kommer ett par bilder från konserten (copyright karolina karlsson!):










om man nu ska vara kritisk så kan jag hålla med om att de drog ut lite väl mycket på varje låt, men det var samtidigt härligt att se dem improvisera och bara go with the flow, så att säga. jag blev också lite besviken på att han hade bytt ut afro-bruden på trummor, han hade nån dude istället. the dude var också jätteduktig, men hade varit kul att se tjejen, för hon ska tydligen vara grym. jag hade velat höra "again" och "black velveteen" också, to name a few, men han spelade ändå otroligt många av låtarna jag ville höra, och det är ju omöjligt att få med alla låtar med tanke på hur många hits han faktiskt har skapat. sen tyckte jag publiken var lite lame också, vilket jag tycker är ett typiskt karaktärsdrag hos svensk publik in general. lenny försökte få publiken att sjunga med och aktivera sig, och jag tog i som bara den när jag sjöng med till i stort sett varje ord i varje låt, men många bara stod och diggade lite försiktigt. sången hördes knappt. trist. till en början stod det fyra medelålders kvinnor framför mig vid staketet som mest bara stod och höll för öronen. de gick i mitten av konserten ungefär, så då passade jag och karolina på att ta deras platser längst fram. bredvid mig stod ett par på 30+ som lika gärna kunde stått längst bak, tycker jag. de stod typ och halvsov och blev irriterade när jag viftade med händerna på lenny's begäran. såna människor är så fruktansvärt tråkiga. alla vet att om man står längst fram kommer det bli röj. vill man inte ha det får man ställa sig nån längst bak. losers.

bästa delen i konserten var när lenny hoppade ner vid staketet och jag stod precis till höger om honom och höll fast honom i armen så att han inte skulle ramla ner.







jag kramade åt hans biceps under den svarta skinnjackan lite extra. ;) jag höll honom även i handen under ca tio sekunder av "let love rule". ;D OMG OMG OMG! JAG HAR TAGIT PÅ LENNY KRAVITZ! AAH! det var helt oväntat. jag tänkte typ "fan vad jag ska skryta om att jag var två dm ifrån lenny kravitz" när han stod framför oss uppe på scenen, men sen hoppade han ner och ställde sig precis framför oss istället. haha. I touched the hotness! BEST EVER!

en annan mysig del av konserten var när en kille friade till sin flickvän på scnenen. lenny berättade att killen hade kommit fram till honom när han var nere i hamnen och strosade tidigare på dagen och bett honom om en tjänst, och lenny lovade honom att hjälpa till. "I can't believe I'm doing this, but since we're all about love here..." sa lenny innan han tog upp paret på scenen och killen gick ner på knä och friade till sin flickvän inför hela den svenska publiken.



hon sa ja, och alla jublade. fatta vilken historia att berätta för barnbarnen! :)

jag lägger in en video ifrån konserten där han sjunger "I'll be waiting", utifall att ni vill se:



lenny kravitz - min generations svar på jimi hendrix samt
the minister of rock n' roll.