come together.

"smile, though your heart is aching
smile, even though it's breaking
when there are clouds in the sky
you'll get by"...

jag har nyss kollat klart på michael jacksons memorial service på 4:an, och jag har lite blandade åsikter. jag orkar inte gå in på allt, men bl.a. så tycker jag att vissa av artisterna stundtals sjöng dåligt, t.ex. mariah carey (hennes röst bar inte) och jennifer hudson (hon skrek mest). de hade jag förväntat mig mycket mer av. jag blev också lite besviken på john mayer. dock så tyckte jag stevie wonder var fantastisk, likaså usher, lionel richie, shaheen jafargholi och jermaine jackson (michaels bror, starkt av honom att ens kunna sjunga en ton).

jag tycker ändå sammanfattningsvis det var en fin och passande minnesstund; fit for the king of pop. talet på slutet av michaels bror marlon jackson fick mig att brista ut i gråt, det var ett så vackert tal och så sanna ord. när michaels dotter paris förklarade sin kärlek för sin pappa gick jag sönder lite mer, det var så hjärteskärande. jag tänker avsluta denna text med ett par kloka ord från reverend al sharpton till michaels barn:

"there was nothing strange about your daddy.
It was strange what he had to deal with."

avslutningsvis lämnar jag er med ett klipp som visar michaels fantastiska talang redan som 10-åring. enjoy: