butterflies.

kom hem i kväll efter ytterligare en helg i hemstaden. åkte upp för att begrava farfar i fredags... begravningen var underbart vacker, och en fantastiskt skicklig sångerska sjöng over the rainbow bl.a. samt en fransk låt som heter l'important c'est la rose (min fasters man är halvfransk, och eftersom farfar hade ett landställe ihop med min faster och hennes man blev han involverad i diverse franska seder så som fransk musik och mat, och så spelades det en hel del boule).

jag har vanligtvis svårt att gråta inför folk, men den dagen grät t.o.m. jag. så fort klockorna klämtade i kyrkan var det kört... det blev så verkligt när jag såg kistan där framme med blommorna och banderollerna med våra namn på. pappa och ninna (min faster) hade valt ett otroligt vackert blomarrangemang, men att gå fram och behöva ta avsked av honom gjorde mig knäsvag... att lägga blomman på kistan och veta att den kommer brännas ihop med honom var svårt att ta in. och att se det vackra fotot från när han var ung stående på kistan... han såg ut som en filmstjärna. att se pappa gråta var också otroligt jobbigt då jag aldrig sett honom gråta innan.

men mitt i allt det sorgliga fanns faktiskt vissa roliga stunder. det hölls tal under minnesstunden där det kom upp uttryck som farfar myntade under åren och använde flitigt, så som: "det är som i ryssland, man får inte klaga" (detta var hans konstanta svar om man frågade hur det var med honom), "det här ska man väl kunna plåga i sig" (detta sa han om det mesta i matväg, oavsett hur god maten var).

det var även väldigt roligt att träffa nästan hela släkten eftersom pappas släkt i stort sett aldrig är samlad. tyvärr kunde inte min kusin alex som bor i london sen många år tillbaka komma, av förklarliga skäl, men jag blev ändå väldigt besviken, inte på henne utan på att hon inte kunde komma bara, för jag har inte sett henne på snart tio år...

anywho. farfars storebror kom iaf, och det var jag otroligt glad över. gunnar (farfars storebror) ska fylla 94 (jag har bra gener, obviously), var silversmed under de tidiga åren av sin pension och han är bara så himla mysig! jag ser mycket av farfar i honom, även om farfar aldrig var mysig på det sättet. det är nog ansiktsdragen som gör det; näsan och de stora öronen (dessa två är typiska släktdrag på min pappas sida. jag hade stora öron när jag var liten men har nu växt i dem, phew). brorsan blev hela dagen jämförd med farfar och resten av de "edströmska" männen, och alla tyckte han var såå lik både pappa och farfar. spännande, för jag har alltid fått höra att jag är en kopia av min far sedan födseln, och alla har tyckt att bror är lik mamma, men jag tror han har blivit lik pappa nu när han blivit äldre.

det var kul att träffa alla släktingar, men det är tråkigt att det ska krävas en begravning för att alla ska samlas. jag, mamma och bror ska iaf hälsa på de släktingar som bor i gävle när vi ändå firar jul hos mormor som också bor i gävle.

i veckan fyllde jag ju år också, och i helgen fick jag ytterligare lite presenter av mamma och pappa. jag fick sammanlagt en klocka från calvin klein (mirror), ett par trosor från samma märke, en parfym från samma märke (one), ett par örhängen från efva attling (kisses) samt pengar:



baksidan av klockan, om någon skulle vara intresserad:



jag fick även tillhörande kort som var minst lika fina som själva presenterna:



samt en jättevacker ros av mamma (kul att ha blommor hemma för en gångs skull):