that day.

nu ligger farfars lägenhet på kungsholmen ute till försäljning, spana in den här: http://www.hemnet.se/beskrivning/623232?r=3

om ni har ca sju miljoner som ligger och skräpar kan ni ju ta och lägga ett bud... :p

pappa och faster har renoverat lägenheten, och de tog in en firma för att styla den inför visningarna, så nu är den nästan oigenkännlig. inte ett spår av farfars 70-tals möblering finns kvar. det är nästan lite sorgligt... renoveringen blev kanon, lägenheten ser såå fräsch ut nu. men det känns konstigt att det inte finns ett spår av farfar kvar i den. säkert inte ens hans lukt, vilket kanske är bra iofs. när jag var där i julas luktade lägenheten fortfarande som han, och det var jobbigt, det kändes som om han aldrig hade lämnat oss... det var den konstigaste känslan att kliva in i hans lägenhet utan att bli mött av honom. jag frågade pappa om han inte skulle vilja behålla lägenheten inom familjen med tanke på hur bra läge det är och hur fin den är, men han sa att det skulle kännas konstigt att bo där själv t.ex. och jag förstår honom. det är nog läge att en ny familj flyttar in där och gör lägenheten till sin.

jag tänker på farfar ibland. jag har nog inte förstått att han faktiskt gått bort. även om vi inte var särskilt nära så saknar jag hans sneda leende, torra humor och historier från förr. och jag saknar att han var en riktig gentleman. han öppnade alltid dörrar åt en, osv, sådant som inte män gör nuförtiden. men framför allt saknar jag att se honom och pappa samtala om allt mellan himmel och jord. farfar hade dock alltid ett favoritämne; oavsett hur gammal han blev ville han alltid fråga pappa om bedsab, vilket är pappas företag som farfar startade -70. farfar är grundare av företaget, men pappa tog över det när han var i min ålder och har byggt upp det sen dess. pappa är så lik farfar, och jag är lik pappa, så alltså är jag lik farfar också? kanske är det så. det vore ju inte helt fel isf.

jag saknar iaf att höra farfar prata om den vackra utsikten från sin lägenhet, och visst hade han rätt, den är vacker... och jag saknar hur han alltid tjatade om att greta garbo hade bott i en lägenhet tvärs över vattnet på 50-talet.

farfar och jag: