never felt this way.

en härlig grej hände i dag på jobbet. jag satt och höll på med registervård, som vanligt, och lyssnade på musik (som alltid), och helt plötsligt kände jag ett lyckorus sprida sig genom hela kroppen. det var så underbart! som när man är kär, ni vet. sådär pirrigt i magen. tror jag är kär i LIVET! har aldrig känt så förut. life's GOOD! känner mig hoppfull inför framtiden, och det är en skön känsla. det känns tryggt. för ett par år sen var jag så lost, visste varken vem jag var eller vart jag var på väg, men tror jag mer och mer börjar hitta min plats här i livet, och det känns bra!

vad som känns ännu mer underbart är att jag känner såhär när jag är singel, vilket aldrig heller har hänt förut. det är min åsikt att man ska kunna må bra och vara nöjd med livet även utan en partner. allt det där om att man ska hitta någon som ska göra en "fullständig" tycker jag bara är bullshit. complete yourself, damnit! mamma har alltid sagt: "man ska kunna vara vara lycklig oavsett vart man är i världen eller om man är själv eller har någon", och jag tycker det är så sant. man måste kunna leva ensam, det är viktigt. var person är sin egen lyckas smed. don't get me wrong, jag är en hopeless romantic, men jag gillar inte hur besatta många är i att hitta en partner. visst vore det mysigt att ha nån att dela allt det underbara med och ha nån som älskar en "for better or for worse, in sickness and in health", men det kommer när det kommer. I'm not obsessing about it. för att citera the wreckers:

"someday
maybe somebody will love me like I need
and someday
I won't have to prove
'cause somebody will see all my worth
but until then
I'll do just fine on my own"